Så fort tiden går
Redan är det den 22 juli och vi är mitt i det som kallas högsommar. Allt är grönt med en viss reservation för det som har torkat och här hos mig är det faktiskt det mesta. Meteorologerna lovar regn och lokalt stora mängder. Men här hos oss så kommer det på sin höjd ett par millimeter bara. Men alla stenpartiväxter är jättefina. Alla dessa fetbladsväxter som klarar sig med ett minimum av vatten, sedum och taklök till exempel.
Fördelen med dessa växter är också att de förhatliga spanska skogssniglarna inte tycks gilla dessa fantastiska växter. Men nästan allt annat har de skövlat här i min vackra trädgård.
Eftersom vi har en bergstomt är det inte så mycket välordnad trädgård att tala om, det intresset har vi inte men lite blomsterpynt har vi försökt få till här och där. En vacker och bra växt brukar vara dahliorna som jag gärna har i krukorna på altanen. Så också i år när jag satsade på vita. De har varit jättefina fram till nu. Då blev de angripna av något och vi gick till motangrepp med såpvatten. Duktiga var vi och sprayade var tredje dag ungefär. Det visade sig att detta var en åtgärd som att välja mellan pest och kolera. För att det var såpa i vattnet brydde sig inte sniglarna om, det fungerade som en god dressing på salladen. På bara en natt hade de skövlat nästan vartenda blad. Inte nog med det, någon gång under tidiga morgontimmar hade en dag ett rådjur tagit sig upp på altanen och ätit upp så gott som varenda blomma.
En sorglig syn, eller hur? Jag har tre likadana krukor så sorgligheten är tredubbel. Jag kan inte fatta hur det j*a rådjuret gjorde. Jag satt så sent som i början på veckan och sade att på vår altan tog sig inte rådjuren upp för att vi har en betongtrappa dit och den går i vinkel och det klarar säkert inte rådjuren. Men ack vad jag bedrog mig. Därtill hade vi glömt att stänga grinden in till altanen för att våra pälsklingar gärna springer upp och ner den vägen, så det var kanske inte så svårt att gå i trappor trots allt.
Men krukorna får stå ett tag till så får vi se om det kommer nya blad och blommor. Naturen har ju en fantastisk förmåga att läka. Varför är det sådan skillnad för oss människor och vårt psyke? Alla dessa hjärnspöken som sakta tär på den mentala hälsan och till sist, i värsta fall, får människor att välja att avsluta sina liv. Kanske får vi aldrig den kunskapen och då finns det nog en mening med det med.
I går morse hörde jag på radion att de sade att lördagen skulle bjuda på växlande molnighet och en temperatur på cirka 17-18 grader. Då funkar det med tisdagsmat tänkte jag (fläsk och löksås) och nu säger de att temperaturen kan stiga upp till 25 grader och då blir det väl nästan för mastigt med sådan mat. Men vi får se hur det blir för fläsk med löksås är ju så fantastiskt gott.
