Ta av dig skorna
Ja så skrev och sjöng Povel Ramel på min radio för bara en liten stund sedan. Har du lyssnat riktigt noga på texten någon gång? Så mycket sanningar det ligger i den må ni tro. Levde vi alla efter det så hade världen och vår vardag sett mycket annorlunda ut tror jag.
De första raderna i texten stämmer bara allt för väl. "Varje gång du tar av dig skorna så medge att det känns skönt". Det finns väl inte någon som tycker annorlunda kan jag tro. Även om det är så att man har en skada eller medicinsk defekt som gör att en sko ger nödvändig stadga och stöd så misstänker jag att skolös är bäst.
Andra versen har tagit oss lite högre upp på kroppen då han talar om att han förstått att "apan i oss ännu en framgång rönt". Povel talar om goda bananer men jag misstänker att han menar att insikten vi kan få genom att ta av oss skorna och njuta lite av stunden är underbar.
I tredje versen halkar vi ner på mitten igen då han talar om att "det rycker i den lilla svans vi fått" när vi träffar en partner och livet blir underbart. Vad jag fått erfara så rycker det mer än i de där två-tre små kotorna som är slutet på vår ryggrad men det är en annan historia.
"Underbart är att bara sitta still i ett träd och glo, Underbart är att lägga sig och sussa på maten, Underbart är att gifta sig och bilda ett eget bo"
Så skaldar han, Povel, och det kan vi väl alla skriva under på. Fast jag har aldrig kommit på tanken att krypa upp i ett träd för att sitta där och glo men det går lika bra med en solstol, filt eller en byxbak under trädet. Huvudsaken är att man tar en stund och bara kopplar av. En stund då vi rensar hjärnan på allt så den grårosa och lite trista tingesten som skvalpar runt bakom ögonen på oss får vila en liten stund.
Sedan skaldar han om ett skolöst FN och sköna kvinnor som tar av sig skorna i skuggan under ett bord men också om tanken att om soldaterna var utan skor så blev det inga mord men det tror jag tyvärr inte är sant för när religionsmotsättningar råder så sticks nog ett vapen i en gosses händer vare sig han har skor eller ej, allt i Allahs namn.
"Ljuv och lätt som en sky, Varje lycklig morgon,Glimrar världen ny". Ungefär så är det som jag ser på världen. Om inte på världen så på livet. För varje morgon när jag vaknar fascineras jag av ATT jag vaknar och att allt fungerar även om det gör lite ont här och där och annat inte fungerar som när man är 20 så har det ännu ej förtvinat och ramlat av från kroppen utan den är hel och intakt även med alla tillägg.
Jag vaknade lite sent idag. Klockan hade passerat halv sju så jag har kommit lite i otakt. Jag hade tänkt börja baka tidigt idag men så måste det passa in till Melodikrysset 10.03 också. Sedan ville kissekatterna gå ut och jäsdegar får inte utsättas för drag så nu måste jag ju vänta på att de kommer in också innan jag sätter igång.
Idag skall det bli franskt lantbröd i alla fall. Kanske att jag bakar vanligt lantbröd också, vi får se. Jag stickar ju också och det var det som uppehöll mig i går kväll så att jag inte kom i säng. Men nu har jag inte tid att skriva mer för jag hade tänkt sticka en timme innan krysset också.
