Äntligen hemma igen
Rubriken kanske låter som om jag varit bortrest väldigt länge, en vecka eller mer. Men det handlar faktiskt bara om cirka 36 timmar. Bara och bara förresten, det var i alla fall 26 timmar för mycket. Fast jag har haft ett par trevliga men framför allt intressanta dagar på Thorskogs slott, eller egentligen herrgård.
Jag hade turen att inte få sova på själva herrgården utan i den lilla byggnaden ni ser nere i vänstra hörnet. Nej då, jag är inte alls rädd för spöken men på slottet var det trappor, trappor och trappor, vart man än skulle. För min del, med mina kassa knän så räckte det gott med de fem stegen upp till ytterdörren och de fyra stegen upp till själva hallen och matsalen/salarna. För att inte tala om den långa trappan om 17 steg när man skulle ner till baren eller frukostmatsalen som var inrymd i det vackra orangeriet som ni kan se längst bak till höger på huvudbyggnaden.
Tänk att få äta frukost i den här miljön! Jag skulle absolut inte vilja ha de om- och driftskostnader som denna fastighet kräver men i fantasin är det roligt att leka med tanken om hur detta och andra utrymmen hade fungerat idag. Tänk dig att varje dag få sitta vid ett litet bort någonstans i detta rum med meterhöga träd och palmer där kanariefåglar och undulater flög fritt medan du hämtade din frukost från ett dignande bord i närheten.
I det här rummet åt vi vår lunch igår. Pumpasoppa med kikärtsröra till förrätt och stekt tungafilé med potatis, remouladsås och en syrad sallad. Jättegott. Men så god och mör som kalvfilén var i torsdags kväll det är nog få förunnat att få smaka.
Nu tycker kanske någon att jag lägger allt för stor vikt vid boende och mat när jag istället borde tala om dagarnas innehåll. Men jobb är ju sällan eller aldrig lika intressanta som upplevelsen men okej då.
Första dagen talade Maria som först varit läkare på "min" vårdcentral men sedan läst teologi och nu verkade som pastor i ekumeniska församlingen i Lindome. Men nej, hon predikade inte alls utan talade istället om psykisk ohälsa och hur och att man skulle våga ställa den svåra frågan "Har du funderat på att ta livet av dig?Hur tror du det blir då?". Många tankar väcktes som nog får ta tid på sig att mogna innan man till fullo gottgjort sig denna dag. Det här var mjukisdagen
Dag två var hårdisdagen där vi talade ekonomi, budgetnedskärningar och nollresultat. Men också hur vi kunde öka tillgängligheten för att behålla våra listade och förhoppningsvis också få tillbaka de vi tappat under ett par år. Vi myntade ett gemensamt mål, att bli "Sveriges bästa vårdcentral".
Summa summarum. Ett par bra dagar men det är oerhört skönt att vara hemma hos familjen och pälsklingarna igen.
