Håll i!
En del hamnar där titt och tätt, andra bara ibland och vissa befinner sig där nästan jämt. Vad surrar jag om nu då? Jo, något av det farligaste som finns för vår hälsa och vårt välmående. STRESS!
Den där känslan av att inte räcka till, att inte duga, att inte kunna göra nog, vare sig mot sig själv eller en medmänniska. För oftast är det nog mot en viss person man känner stress, om inte annat så om sig själv.
När kommer då den där stressen smygandes, för det gör den, den kommer aldrig med buller och bång, jämt och överallt skulle jag vilja säga. Nej den kommer lömskt smygande och rullar ihop sig till en hård boll som sedan exploderar och ger dig en massa symptom. Hjärtsvikt eller infarkt, diabetes, högt blodtryck, eksem, du blir mottaglig för de verse infektioner och du mår skit helt enkelt. Orkar inte ta dig ur sängen på morgonen, gråter, känner en ilska som du inte kan placera...... Jag kan fortsätta i evigheter och prata om symptom.
Jag gick inte under av stressen men nog ser jag tecknen nu så här i efterhand. Första gången var när vi fick vår dotter. Som drog i sig fostervatten på vägen ut och fick någon infektion i lungorna så vi vick stanna kvar i nästan 14 dagar. En tid jag inte minns så mycket av eftersom stressen satte in direkt. Jag räckte inte till, jag kunde inte göra något för detta lilla liv vi satt till världen.
Andra gången var 2003. En tid jag minns med skärpa för den gången tog sig stressen andra vägar. Vi hade haft många och betydande dödsfall i familjen och fem av dem var personer som betytt mycket för oss på olika vis. Det var syskon (inte mina, för jag har inga), föräldrar, morföräldrar och vänner. De tycktes dö som flugor och makens far var först ut 1998. När sedan den man som varit som en morfar för mig avled i lungcancer 2003, då var måttet rågat. Jag vaknade med en stor klump i mellangärdet som gjorde ont, så ont, kallsvetten forsade, och tanken om att "nu dör jag" kom för mig. Men så mindes jag, slappna av! Sänk axlarna, ta ett par djupa andetag, försök få kontakt med ditt inre rum. Efter fem timmar kände jag mig såpass okej att jag vågade lägga mig ner igen och jag somnade och sov den utmattades sömn. Känslan har aldrig kommit tillbaka, tack och lov för det var otäckt. Efter detta har jag på egen hand jobbat med detta att se stressen i vitögat, att släppa alla krav som jag inte vill ha, att ibland sänka axlarna och bara vara. Det blir kväll ändå och jul också för den delen.
Nej klappa dig själv på axeln ibland och tala om att du duger precis som du är. Gör saker du tycker om. Gör något kreativt. Kanske lösa korsord, baka, handarbeta, kratta löv, snickra ihop en fågelholk eller måla. Det finns jättefina målarböcker för vuxna som man kan försjunka i. Mönstren är ofta små och pilliga så du måste koncentrera dig på det du gör.
När det gäller jul så plocka inte fram så mycket du har. Bara de där allra bästa, det som gör jul för dig.Köttbullar och skinka finns färdigt, bröd likaså, risgrynsgröt finns i en plastkorv i butikens kyldisk och en tidningsprenumeration, en evenemangsbiljett, eller ett presentkort brukar bli bra julklappar och det mesta går att fixa på internet. Eller varför inte en bok. Har du många att köpa till är böcker perfekt. Tänk så många trevliga bekantskaper ni får möta när ni sätter igång och låna böcker av varandra.
Köp en vacker amaryllis i en kruka och skippa granen. Nöj dig med grannens ljusslinga och tänd ett litet ljus på frukostbordet. Men glöm för all del inte att släcka det när du lämnar rummet.
Fortare än du anar sitter vi här och gläds åt det återvändande ljuset, åt vår och fågelkvitter, glass och gräs mellan tårna.
Tänk, nu är det precis en månad kvar till julafton. Jag tar familjen med mig och gör ett återbesök i Saluhallen då jag glömde köpa vissa varor förra lördagen.
