Lördag morgon
Jag har fördrivit morgonens första timmar med en bok, ett korsord och en promenad. Jag har en mugg med te bredvid mig tillsammans med en apelsin. Jag har lyssnat på P4 Retro medan jag läst och fått höra både Lena Zawaroni, Alice Babs och många andra. Alla melodier kände jag igen och kunde åtminstone gnola med i refrängen. Många minnen dök också upp, körsång, första kärleken, första jobbet, när pizzan gjorde sitt intåg i mitt Göteborg, när hamburgerkedjorna gjorde sitt intåg på den svenska matmarknaden. Jodå, jag har ätit både hamburgare och pizzor sedan dess men godaste burgarna har de fortfarande på korvmojen. Min favorit är Grillen borta i Skene. Pizzan, om jag inte gör den själv, köper jag helst borta i Rävlanda, de har min favoritpizza som heter chou-chou och är en inbakad historia som smakar ungefär som den Gunilla och Renzo gjorde på Pizzastugan i Partille för 40 år sedan. Kinamaten köper jag också borta i Skene på Casablanca. Den smakar ungefär som den gjorde på Peking nere i Göteborg för 45 år sedan.
Ja jösses vad man minns med musik. Likadant är det med mat, smaker och dofter kan föra dig långt bort eller nära. Visst är livet fantatiskt. Det kan vara tråkigt, trist, sorgligt men också fantastiskt, underbart, roligt. Min bägare är så här långt fylld med lite av varje. Jag skulle tro att det är ganka jämt av känslor och upplevelser i den där koppen. Jag minns Ninni och Maggan, två systrar jag mötte i Gladtjärn, Dalarna, när vi, mamma, pappa och jag tillbringade en vecka där på Metalls kursgård. Vi rodde på sjön, jag lärde en dam från Kumla att virka, jag minns inte vad hon hette, men jag minns hennes rödblonda lockiga hår och det stora ärret hon hade på höger knä. Hennes man såg ut som om han nyss var utsläppt från Kumla med tätt sittande ögon, liten och satt i kroppen, svartmuskig, jag var lite rädd för honom. Men två jättesöta tvillingpojkar hade de.
Jag minns min skolgång. Årskurs 1-3 på Solvädersgatan i klass 1E, 2E och 3E. Lärarinnan hette Gunvor Johansson, vi hade lärarkandidater också som hette Monica Bengtsson och Kerstin Eriksson. Jag minns Jättestensskolan i klass 4-6L, I fyran hade vi en lärarinna som hette Britt Haglund, hon var också missionär nere i Afrika. Så i femte klass fick vi en lärarinna som hette Kajsa Lindberg. Hon var alltid vädigt brun men det var brunkräm för hon drog aldrig ner det på halsen eller ut mot hårfästet så det var bara mitt i ansiktet hon var brun. I sexan kom Britt Haglund tillbaka med vidunderliga historier om svarta människor som var precis som vi. Årskurs sju till nio gick jag på Sjumilaskolan, där fick vi byta sal och lärare inför varje lektion och lärare. Där hette lärarna Pär, Sten, Göran, Hans, Kjell, Elisabeth, Kerstin, Christer, Siv....
Sedan tog gymnasiet vid, där träffade jag massa nya människor. Både klasskamrater och lärare. Läraren hette Ulla, Henne hade vi i matlagning, konsumentkuskap, och hemkunskap, Vi läste också Psykologi och han var en lustig kuf som hette Lennart, Jag vet att vi också var uppe på Otterhällan mitt inne i stan, där bakade vi bullar, sötbröd, småkakor och lite annat smått och gott. Men vad läraren hette har jag glömt. Då fanns det viktigare saker att fokusera på. Killar, killar och killar. Vi åkte till Danmark med kvällsfärjan och drack red devil.
Ja då var man bara sjutton år och året efter träffade jag den man som skulle bli MIN MAN. Men det är en helt annan historia. Kanske berättar jag den en annan dag.
Idag är det dimmigt här hos mig och elen kostar som mest 50 öre . Vi skall ha stekt fisk till middag och vi har inget planerat för dagen. Men vi var borta i Skene en sväng igår. Vi köpte lite rengöringsmedel som vi glömde att köpa i Ullared när vi var där.
Det var vad jag hade idag. Nu återstår bara att önska er en fin dag. Var rädda om er och varandra så ses vi här i morgon igen om ni vill och kan.
Kramiz
/kroppskuddar-tva-tecknade-bjornar-pa-en-bakgrund-av-hjartat.jpg.png)
