29 februari 2016
Ja, ja, ja! Jag skall sälla mig till den stora massan och förklara vad jag kände för precis 30 år sedan när jag vaknade upp och fick höra att Olof Palme var mördad. Den som känner mig vet att jag sätter på radion det första jag gör och även den gången hamnade jag mitt i en nyhetssändning. Min första tanke var, -"NÄ, det kan väl ändå inte vara sant?!. Vad jag gjorde sedan var att sätta på TV:n. För på något vis funkar jag så att drar de igång nyhetssändningar utöver det vanliga på TV, då är det sant. Jag blev sittande där både länge och väl och bara hoppades på att min sjusovare till gubbe skulle vakna någon gång så jag fick någon att ventilera nyheten med. Likadant var det när Anna Lind mördades, Estonia sjönk på Östersjön och tsunamin hade dragit in över Thailand och de omkringliggande länderna.
Många, lika många som vanligt föds den här dagen men lite speciellt blir det ju. Tänk de måste hinna fylla 40 innan de kan fira sin tionde födelsedag. Finns det några kända namn då? Jodå, det finns det också. Jag kan t ex nämna Gioacchimo Rossini, Italiensk tonsättare. Han har bl a skrivit "Barberaren i Sevilla" som kanske är den mest kända för den stora massan. Men han skrev så många som 39 operor vilket jag tycker är mästerligt för det är säkert inte gjort i en handvändning. Men också Knut Agnred i Galenskaparna eller om det är After Shave. De två är ju liksom ett om man säger så.
Men många är de som avlidit den 29 februari också, det är inte heller någon skillnad mot andra dagar men det måste ju innebära att tre år av fyra så är det inte sant för det har ju inte hänt eftersom dagen inte finns. Men i år finns dagen så då kan man väl nämna att Davy Jones, sångare i The Monkies avled den här dagen 2008. Vet ni inte vem han är? Men om jag säger att han, ensam, på 60-talet sjöng in en singel med titelspåret "maybe it's because I'm a londonare" ringer en klocka då? Det är i alla fall den här killens förtjänst att David Jones tog sig artistnamnet Bowie.
Prrr, Krrr
Husse kallar mig kattusling. Det låter inte snällt. Men jag kan väl inte hjälpa att Tusse gick och lade sig före mig i går kväll och att han somnade och sov jättegott så att han inte hörde när jag ropade på honom. Eller så skulle han bara retas på bröders vis. Hursomhelst jag gick runt och letade efter honom och jamade och jamade men ingen Tusse svarade. Det var bara husse som sa att jag skulle vara tyst och gå och lägga mig. Men jag kan väl inte lägga mig när jag inte vet var Tusse är? Det förstår väl varenda katt.
Men i morse hörde jag i alla fall att husse och matte talade om att vi var gulliga De hade tittat ut och sett att "grisen" var ute på promenad med sin matte. "Grisen" är ingen katt, det är en hund. Jag har aldrig sett den men matte har sagt att det är som en stor, kort, tjock, svart korv på fyra korta ben med en glad svans. Den dreglar i alla fall en hel del för matte säger att den är äcklig med allt sitt dregel. "Den skulle inte vinna någon skönhetstävling i alla fall" säger husse. Men han säger också att det skulle vi säger han också. Missan för den stoltaste, Tusse för den sötaste och jag för den näpnaste katten.
Nej, nu har vi ätit frukost för andra gången idag, sardiner, jättegott! Så nu tror jag bestämt att det är dags att gå in och lägga sig jämte husse och vila frukost. Ni får ha det så bra idag för det skall jag och mina kompisar ha. Hej då och var rädda om er!
