brittensvardag.blogg.se

 

Verkar inte vara så värst förenliga eller hur? Men precis så är det idag. Egentligen skulle man kunna säga att det är tjock-tjocka moln för de är i flera lager. Först är den där fantastiskt blå himlen jag först ordade om, sedan kommer ett tunt skikt med slöjor, efter slöjorna kommer små tunna vita ulliga sommarmoln. Ni skall inte tro att det är färdigt med det för just nu seglar stora cumulusmoln upp sig också och under dom ligger tjocka grå moln. Men än så länge är dessa moln ganska små och seglar beskedligt förbi. Men det blåser nog däruppe för molnen tycks segla med en väldig fart.

 

Har ni tänkt på att livet kan vara precis sådär. Sedan beror det just på vad man väljer att fokusera på. Jag är en sådan som ser den blå himlen medan andra tyvärr bara ser de grå molnen, ju gråare de är desto bättre tycks det. De människorna är det synd om, riktigt synd om och jag bara hoppas att de har mod och kraft kvar för att söka professionellt stöd. För har man hamnat i det svarta hålet så är det inte lätt att ta sig upp själv. Man tenderar att dras djupare och djupare ner i det där svarta eländiga.

 

                               

 

Nog pratat om sorger och bedrövelser men vi skall hålla oss till det svarta. Missan. Vår ena katt. Som ni säkert vet vid det här laget så var vi till veterinären med dem igår så de fick sin årliga dos av vaccin. Men för att få med dem till veterinären över huvud taget så måste de små godingarna placeras i en transportbur. Det är där cirkusen börjar. Vi har sådana där burar som är i ett mjukt canvastyg som man kan fälla ihop och förvara på ett enkelt sätt. Det hela sköts med kraftiga dragkedjor. När vi så tar fram transportburarna och börjar dra i dragkedjorna då försvinner kattorna åt alla håll. Tusse kryper under soffan, Sessan springer ner i undervåningen och försöker gömma sig i tvättstugan och Missan slutligen gömmer sig under våra sängar.

 

Som ni märker har vi lärt oss det där nu så nu försöker vi få tag i varsin katt. Missan placeras inne hos dottern om hon inte springer dit själv. Sessan och Tusse stänger vi in på toa. Sedan går vi ut i hallen och fäller upp burarna. Först stoppar vi in Sessan för då följer Tusse så snällt med. Sedan ligger de där, tryggt tillsammans och tittar bedjande på oss. Inne hos dottern är det ett förskräckligt liv när hon försöker få in Missan i den andra buren. Men det är nästan omöjligt. Har man väl fått in henne så gäller det att vara snabb med dragkedjorna. Det brukar sluta med att vi bara har en liten öppning kvar, bara precis så att vi får in katten sedan håller en fast tyget mot kanten medan två får ta varsin dragkedja och dra dem mot varandra.

 

                         

 

Så börjar då resan. En tur som tar ungefär en halv timma. Missan håller konsert och jamar hela tiden. Man kan bli tokig. Väl inne hos djurdoktorn får man ta henne först. Undersökning och vaccination går som en dans. Hon är snäll och beskedlig och tigger smek och kel av personalen, vilket hon gärna får. Sedan skall hon  in i buren igen. Det brukar gå lättare om än motvilligt. Väl inne i buren så visar hon sitt missnöje genom att morra. Hon morrar så mycket att alla som inte känner henne brukar se sig omkring för att se till att ingen liten vovve lyckats ta sig in i rummet. Men där finns bara Missan och alla brukar komma med förvånade kommentarer. Sedan är det Tusses tur. Han går ur buren själv, ser sig omkring och försöker sedan gå in igen men det går ju inte. Medan veterinären håller på med honom får jag lyfta ut Sessan som förskräckt trycker ihop sig i min famn. När Tusse är klar går han in i buren och lägger sig och väntar på att Sessan blir klar. Sedan åker vi hem.

 

Hela vägen förbi receptionen och kassan morrar Missan. När vi så kommer ut till bilen igen börjar hon jama. Det gör hon hela vägen in i huset när vi kommer hem. När alla tre konstaterat att vi fäller ihop transportburarna igen brukar allt lugna ner sig och allt återgår till det normala.

 

Idag skall vi åka ner en sväng till Mölnlycke och uträtta lite ärenden. Kanske kan vi snika till oss lite fika hos lilla mamma också om vi har tur. Om vi inte är jättehungriga när vi kommer hem skall jag göra sjömansbiff till middag idag tror jag. I alla fall har jag några riktigt fina skivor ytterlår av ett nötdjur från Tjolöholm i kylen. Allt köpt hos Albert Anderssons i Stora Saluhallen såklart.

 

                               

                               Thomas Johansson lägger nötkött tillrätta i disken.