Sköna Söndag
Ja så hette ett program som gick på söndagsmorgnarna mellan oktober 1986 till mars -96. Programledaren för det där programmet var en kvinna som heter Catrin Jacobs. Det var ett program som andades flärd men på ett mycket måttfullt sätt. Det var också här Malena Ivarsson slog igenom som sexrådgivare. Hon fick senare ett eget program, Fräcka Fredag.
Hursom helst, det där var ett program jag gärna kröp upp i soffan till. Redan då sov min älskade gubbe till långt fram på förmiddagen om han fick och jag var morgonpigg och full av energi. Där satt jag i godan ro och lyssnade på vad som sades medan jag vilade ögonen på det som visades i rutan. Om jag inte missminner mig fick man se filmade sekvenser från Paris modehus klädvisningar. Konferencier var Ingrid Schrevelius, (förlåt, jag minns inte riktigt och inte kan jag stava till det heller men) ni vet säkert vem jag menar. Men jag tror bestämt att det lagades mat av något slag och kanske var någon duktig florist i sändning också som kunde visa på söta små uppsättningar att ha på bordet vid dammiddagen senare i veckan. Jag undrar om det inte var där jag första gången såg små självhäftande Oasisblock med små metallpiggar i, så man kunde göra små söta dekorationer och sätta på en flaska man skulle ge, när man gick bort och hälsade på någon.
Tänk, på den tiden umgicks man på ett helt annat sätt, idag är det mycket fikaträffar mellan gym-pass och barnhämtning på förskolan. Fast, jag undrar om det inte håller på att vända igen. Jag noterar på sociala medier att man där lägger upp bilder på trevliga träffar man varit på. Men påfallande många berättar också om ensamma TV-kvällar och ensamma promenade med egen eller annans vovve. Varför är vi så rädda att ta kontakt? Varför är vi så rädda för att bjuda in en främmande människa på en fika? Nu menar jag kanske inte en människa jag ser på håll i en affär och som jag förmodligen aldrig sett förut. Nej jag tänker kanske mer på en granne eller någon jag träffar på och utbyter ett ord med när jag hämtar eller lämnar på förskolan. Den tiden är förvisso förbi för min del men det kan ju bli aktuellt igen om man säger så.
Vad händer annars en blåsig, kall men ändå mild februarisöndag år 2019. Inte ett dugg skulle jag säga men jag skall koka en stor gryta ärtsoppa som vi kan äta av senare i veckan. Till middag hade jag tänkt mig dillkött och kansk gör jag en äpplekaka eller en äpplekräm till dessert. Familjen skulle vilja att jag bakade semlebullar men jag har nog ingen lust att baka idag så det får vänta till nästa helg eller så. Kan man inte göra något annat en söndag som den här så kan man i alla fall ta det lugnt och vila upp sig in för nästa vecka.
