Månsken i augusti

Lena Philipssons fina sång strömmar emot mig denna härliga morgon när jag till slut slår på radion. En fantastiskt fin melodi egentligen, kanske för att den är så snyggt arrangerad. Texten är inte dum den heller. Den spelas ganska ofta på radion, i alla fall här, på P4Väst, så lyssna noga nästa gång du hör den skall du se.
Fast kväll är det inte, utan hyfsat tidig morgon. Ja jag säger hyfsat för klockan är redan halv åtta. Jag sov sent idag. Somnade vid 23.30 men vaknade 00.20, lite nödig och väldigt törstig. När jag hade fixat till det där så gjorde jag det jag inte vill när det är dags att sova, jag nyste och sedan var det klippt. Näsan rann som en öppen kran och det blev en väldig åtgång på pappersnäsdukarna. Så där satt jag på sängkanten och såg klockan gå. Framemot halv fyra kände jag att det svalnade av ordentligt och då somnade jag äntligen. Men halv sju gick jag upp i alla fall. Då kunde jag inte sova längre.

Jag såg en lite filmsnutt med Tommy Nilsson, ja ni vet, "Öppna min dörr". Han berättade lite om hur han såg på pandemin som nu nästan förlamat vårt land. Hur han och hans kollegor arrangerade små inhägnande spelningar för max 50 personer. Men hur det kanske sitter 100 personer på den intilliggande hamburgerrestaurangen utan att någon protesterar. Han ifrågasatte hur det kunde vara så orättvist och det kan man ju fundera på. Jag hörde också häromdagen hur någon fotbollsgubbe tyckte att de skulle kunna få ha lite publik. Han var beredd att blockera varannan rad på arenorna och varannan stol bara för att få lite publik och lite publikstöd när matcherna spelades. Men det hade de visst fått avslag på från någon myndighet med motivationen att de inte skulle kunna hålla ordning på publiken. Men käre nån, har inte publiken, som består av hyfsat mentalt friska människor, egen tankeförmåga och självbevarelsedrift? Nog skulle det gå. En liten mysig restaurang klämmer ju in femtio personer på en uteservering som är dimensionerad för trettio. Jag tänker gamla nya Ullevi som normalt tar 18.416 besökare. Om man gjorde som den där idrottsledaren förespråkade så skulle man ju kunna få in 4.500 besökare på varje match och så många besöker nog inte alla lag normalt sett. Så om Tommy Nilsson spelade i Bältesspännarparken och man satte ut 100 stolar med rejäl spridning så nog skulle det kunna gå. Nu var väl Bältesspännarparken inte det bästa förslagen men ni förstår kanske hur jag menar.

Ja livet är fullt av orättvisor. Flera av mina vänner röstar på SD till exempel. De propagerar ofta för sina åsikter på Facebook och det får de gärna göra för mig, vi har åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Något som jag tycker är väldigt bra och fint. Men jag har också vänner som röstar på Vänsterpartiet och Kommunistiska Partiet men när de ger uttryck för sina åsikter anmäls de och blir avstängda från Facebook. Varför är det så? Varför har inte alla åsiktsfrihet och yttrandefrihet? Man skulle kunna tro att det var SD med många gånger tuff politik och starka åsikter som går ut på att utvisa alla icke svenskfödda som skulle bli avstängda men nej det är de som tycker att vi skall ta emot och inte utvisa unga afgansnska män till krig och förföljelse. Nu skulle man kunna tro att det är SD-folk som anmäler V-folk men så är det inte. Det är fråmst de som röstar på L, C, KD och M som anmäler. Skulle man kunna tro att de vill ha bort åsikts- och yttrandefriheten?
