Regnet bara öser ner
Men härinne hos mig är det varnt och skönt. Radion spelar gamla godingar och teet i min vackra blå mugg doftar exotiskt av japanskt körsbär.
Kissekatterna hade bråttom ut. De tycker inte om regn men de smet utefter husväggen där det var torrt men när de kom fram till hörnet var de tvugna att gå ut i regnet för att ta sig utför trappan och ut i vida världen. Jag undrar vad de gör därute? Att Missan jagar möss och småfåglar om hon får chansen, det vet vi men de andra två, som aldrig bär in troffeér, vad gör de?
Lillkatten, Sessan, ligger nog mest och trycker under lillastugan för hon har alltid lite spindelväv i sin päls när hon kommer in. Men så är det då Tusse, vandraren, undrar vad han roar sig med mer än att gå och gå och spana in omgivningarna. Kanske gör han bara just det, går och går, för han är slank som få och muskulös som en atlet. Det var tillochmed så veterinären reagerade sist de var inne och fick sina årliga vaccinationer. Hon frågade om han inte åt som han skulle men vi sade som det var att han nästan bara åt hårdmat och cirka 200 gram per dygn. Han är också duktig på att dricka vatten och pälsen är tjock och blank som hos få. Då trodde hon att han var en sådan där katt som gick tre till fem kilometer varje dag vilket tydligen är långt för en katt men vissa gör så.
De där promenaderna skulle nog alla behöva göra men så blir det sällan eller aldrig för min del i alla fall och i synnerhet inte nu när det är blött och halt i skogen. Nej skall jag med mina kassa knän ut och gå så skall det vara hyfsat varmt, 15-25 grader, sol, sand och gärna ett vattenbryn. Var hittar man det? Jo på en medelhavsö såklart där belöningen blir en kall liten öl innan man vänder hemåt igen.
Ja, den här pandemin har allt ställt till det. Jag som hade hoppats på att kunna åka ett par veckor nu i oktober men vi utsätter oss inte för risken att resa i ett flygplan där luften cirkulerar runt bland passagerarna under cirka tre timmar. Där man måste bära munskydd och där man riskerar att bli fast om landet man befinner sig i stänger alla gränser. Visst finns det sämre platser att bli fast på men täcker försäkringarna inkomstbortfallet? Riskerar man att mista sitt jobb? Vad händer om man blir smittad? Hur roligt är det att hamna på ett sjukhus där man riskerar att inte förstå läkare och övrig vårdpersonal? Nej, jag stannar hemma tills det här eländet är över.
Idag hade jag tänkt baka lite bullar men inte just nu då katterna är ute och altandörren står på glänt. Jag misstänker att de inte blir ute så länge så jag sätter igång när de kommer in igen. Men jag skulle kunna baka ett par mjuka kakor för de är inte så känsliga för drag som en jäsdeg är. Till middag hade jag tänkt mig fisk i någon form. Jag får rota o frysen och se vad jag hittar. Jag vill ha något jag kan steka i alla fall, havskatt kanske?
Sedan skall jag väl fortsätta att sticka på rekordhalsduken. Jag hade inte tänkt mig att sticka en alldeles själv. Nej, vi är många som stickar en eller ett par bitar var och mitt bidrag har hunnit bli 115 cm långt och jag tänker mig att det är klart vid ungefär 140 cm eller när garnet är slut. Ja inte helt slut för dit är det långt men tills dess att just det här nystanet är slut.
Nu är i alla fall det här blogginlägget slut för jag måste ju spara något tills imorgon också.
