En molnig men skön söndag
Det är tillochmed väldigt molnigt men inte mörkt. I alla fall inte mörkare än att jag ser att domherren sparat ett par blomknoppar till oss så det finns hopp om ett par plommon i höst. Något som är översållat av blom är körsbärsträdet men innan bären hunnit mogna brukar fåglarna ha ätit upp allihop. Faktum är att på de 20 år vi bott här har vi inte ens fått smaka på körsbären. Men de tycks vara goda i alla fall.
Ja allt det som man stoppar i munnen skall vara gott när man äter, det tycker jag i alla fall. Gott är nästan alltid förenat med sött eller salt och inget av det är nyttigt. Sött kan man äta någon gång sådär men salt vill jag ha varje dag. Salt godis, salta nötter, salt mat det spelar ingen roll vilket men salt skall det vara. Därför skall vi idag ha Strimlad biff med grönsaker. För sältan från den kinesiska soyan är så ljuvligt god tycker jag. En annan sak som också är väldigt gott är sådant där fröknäcke med lite havssalt på. Det kan jag sitta och knapra på när jag är lite sugen och det behövs inget smör.
Vad vi skall göra idag har jag ingen aning om men något blir det som vi slår ihjäl tiden med. Förmodligen löser maken korsord och jag handarbetar eller läser. En sak vi inte gör är att åka någonstans för att få demonstrera. Det är ju första maj och traditionen inbjuder oss för att göra våra röster hörda för att öka på välfärden i samhället. Men det är nog så att lönerna är för bra, även för den som är sämst betald, för att den som är ung och frisk skall tycka det vara värt det. I dagens demonstrationståg hittar man nog mest fattigpensionärer, sjukskrivna och arbetssökande samt de som brinner för rättvisa och välstånd för alla.
Det är väl därför dessa demonstrationståg blir mer och mer tunnsådda. Färre engagerar sig fast vi går mot en tid med stora skillnader mellan fattig och rik. Än så länge har inte överkonsumtionen gjort sig kännbar men med höjda räntor, matpriser och elpriser så kommer det bli fler och fler som får gå från en högt belånad bostadsrätt eller villa. Antingen får man klämma in sig i en mindre bostadsrättslägenhet, flytta från ett högstatusområde till ett billigare område lite längre från city. I värsta fall får man sätta sig i en hyresrätt, om man hittar någon för de flesta har ju gjorts om till bostadsrätter. Så tokigt det blivit.
Hur skall en ung människa utan hög utbildning kunna flytta hemifrån? Alternativet är att göra som vår dotter, plugga, plugga, plugga och skaffa sig det jobb man vill ha med en ingångslön som med tusenlappar överstiger den lönen jag hade när jag valde att gå i pension. Sedan att jag höll på att få spader på att ha henne hemma det är en annan femma.
Det är konstigt, så trött jag var på att ha henne hemma så skulle jag kunna gå genom eld och vatten för henne nu.
