Nu har det blivit höst på riktigt
Varför jag säger så? Jo för idag var första gången den här säsongen som jag noterade ett litet minustecken framför siffrorna på termometern. Ja, jag har en digital. Minus en komma en stod det på den när jag gick och minus två komma tre när jag kom hem. Nu när solen går upp så blir det snart varmare. Det skulle kunna bli uppåt fjorton grader idag om jag minns rätt. Jag är tacksam om det blir tvåsiffrigt på tiotalet.
Jag har således startat den här dagen med en kort promenad. Den gick bara till den gamla skogsvägen så den var inte så lång. Men den var uppfriskande, det kan jag lova.
Igår gjorde vi ingen nytta alls, vi bara var. En promenad då och då blev det såklart men vi gjorde inget speciellt, bara såg till att vi fick lite mat i oss och det kan jag tala om, det blev en fläskpannkaka av fläsket jag tog fram. Men jag spetsade den med paprika, purjolök och äpple. Den blev lite nyttigare så. Maken sade så här och det var gulligt tycker jag, " Om du talade om detta för någon så rynkar de säkert på näsan men om en kändiskock visade det på TV så skulle alla göra så. Det här var jättegott!" Det tyckte jag var gulligt sagt.
Idag har vi inget på agendan heller så om det skall jag inget skriva men jag tror det skall bli sjömansbiff till middag. Om jag inte gör strimlad biff av det hela. Vi får se vad Maken väljer.
Men när jag gick där på min ensamma promenad så vandrar tankarna och jag tänkte på när man var ung, sisådär femton till arton sisådär. Man tog på sig de finast kläderna man hade, tvättade håret och blåste det. Sedan följde man upp med ögonskugga, mascara och lite rouge. Kanske lite läppstift också. Ett rosa som smakade pepparmint det minns jag. Sedan var man redo. Man tog på sig ytterplagg och gick ner mot spårvagnen, antingen väderilsgatan eller flygvädersgatan, det berodde på vem man var hos. Vid hållplatsen stod killarna man hade lite span på. Först tog man en sväng och kollade lite. När man var yngre gick man till Vågen och dansade sedan tog man spårvagnen hem igen. När man var lite äldre och hade lite jobb tog man vägen om Centralens Pub eller Ingos där man åt något lätt. Efter det åkte man till Rondo och dansade. När man var arton lade man dansskorna på hyllan och koncentrerade síg på pubarna. Det var där man sågs, där träffade man de mer spännande personerna. Där var Eva, Daisy och så hon som dansade på revyerna och hennes väninnor. Det var på Centralens Pub jag mötte mitt öde, min älskade Make. Men det är en annan historia.
Ja nu har jag inte mer idag. Nu skall jag förbereda frukosten och sedan blir det Melodikrysset. Så ha nu en fin och bra dag. Var rädda om er och varandra så ses vi här i morgon igen om ni vill och kan.
Kramiz
